torsdag, juli 26, 2012

lilla lilla Anna

men å för dom här dagarna. 
dom här som är fyllda av trötthet och inget som råder bot på det. 
då jag behöver vara ifred. 
att dessutom vakna med lätt feber och halsont, inte bra. 

tycker inte om att tycka synd om mig själv. 
jag har allt jag kan önska. 
och lite därtill. 
men vissa dagar kan jag inte se det för allt det som är tungt. 

bäddade ned mig och lät familjen slippa mig. 
den här dagen då jag bara önskar att det ska bli kväll så jag får sova igen. 








blev tvungen att stiga upp. 
kan inte sova bort en hel dag. 
snabb lunch på stående fot. 
knappt klädd. 
tur man har finväskan som räddar även det tröttaste av ansikten. 








kom hem. 
kokade kaffe. 
satte mig i skuggan. 
okynnesåt kanelknäcke med för mycket smör och såg på medan maken målade. 










bredvid mig i skuggan en liten kille som bara vill vara nära. 
pratar hål i huvudet på mig när storasyster är hos en vän. 
en liten man som vill veta allt och lite till. 
aldrig längre bort än några meter. 
och i så fall ropandes för att kolla att jag är där. 









tog mig an ett målarprojekt som hängt över mig sedan semestern började för snart fem veckor sedan. 
varför gör jag så? 











fick hjälp. 
och blev stjälpt. 
fick mitt psyke testat men lyckades behålla lugnet. 
oerhört otippat. 







nu sover huset. 
jag sitter här. 
fast jag borde sova bort resten av den här dagen. 

dessa dagar, även de ett liv. 
vill så gärna vara en bra mamma varje dag men det är fanimej stört omöjligt. 


5 kommentarer:

anna sa...

jag är övertygad om att du är en alldeles utmärkt mamma även de dagarna. puss och kram från en som vet hur det känns.

Joanna sa...

Oj, vad jag känner igen mig. Det känns omöjligt att vara en bra mamma varje dag då man har dessa tunga dagar emellanåt. Önskar jag kunde slippa dem...Vad modigt av dig att skriva om dem.

smile sa...

Tack för att du delar med dig.

Inser att mitt bloggande från vår Frankrikeresa bara visade delar av vår resa. Jag avslöjade ingenting om de dagar/stunder/tillfällen då barnen inte var på sina allra soligaste humör och jag definitivt inte kände mig stolt i min mammaroll... När barnen längtade hem och jag ångrade att vi åkt iväg. Till exempel. Men nu i efterhand ångrar jag det absolut inte. Och barnen vill inte heller ha resan ogjord.

Vi är nog duktiga på att ställa höga krav på oss själva. Men även solen har fläckar...

Kram på dig!

Marielle sa...

När jag har en funderardag, en dålig dag, en sur dag eller en trööööött dag och bara vill vara ifred krävs all resterande energi jag har för att inte lacka ur fullständigt om jag blir störd eller på nåt sätt hamnar (ännu mer) i ofas med resten av familjen... Dessutom kan mitt dåliga samvete ge mig såna däringa funderardagar då jag reagerar på samma sätt :-(

Massa kramar, Anna!

Anna sa...

alla: jag är så glad att ni läser här och känner igen er. så vi vet att vi inte är ensamma, inte ens de kämpiga dagarna.
stor kram på er!